❤

Blev precis klar med disken. Jag diskar alltid när jag har mycker som snurrar i huvudet och när jag behöver rensa tankarna. Det slutar ofta med att jag står och sköljer ett gals i flera minuter innan jag själv inser vad jag håller på med. Men när disken väl är diskad mår jag ofta bättre och jag ser det mesta med nya ögon.

Men just nu är det för mycket. Alla runt omkring mig mår dåligt. Eller iallafall nästan alla. Och som vanligt så tar jag på mig deras problem. Jag hatar att se att dom mår dåligt så jag gör vad jag kan för att göra det bättre, iallafall lite. Men något posotiv med det hela är att när jag väl sitter där mitt i smeten av alla andras problem och bekymmer så inser jag hur bra jag själv egentligen har det. Visst, livet kan kännas tufft och jävligt ibland. Det kan kännas som om allt och alla är emot en och att man kämpar i motvind. Men om man bara tar en sekund, en liten stund och stannar upp och tänker på vad man egentligen har och vad som egentligen betyder något så känns allt oftast bra igen.

Jag tror att ikväll är en sån där kväll då jag inser vad jag har och vad jag riskerar att förlora. Det som hände igår, det som gjorde mig så upprörd, var det ens värt en reaktion?! En del av mig vill svara "nej", medans en annan del vill svara "ja".
Blev det kanske en så stark reaktion för att jag är osäker på mig själv? Jag ser mig inte så som alla andra ser mig. Jag är inte den där starka människan jag får höra att jag är. Men jag kanske spelar bra? Men om det nu är så att det bara är en fasad, skadar det då mer än det gör nytta?

Jag tror helt ärligt att det enda raka svaret på mina funderingar kring detta är att jag är en osäker själ...