❤

Anledningen till att jag skapade en blogg var att jag kände att jag hade så mkt inom mig som kämpade för att komma ut. Men nu när jag väl sitter här med datorn framför mig så ser jag bara en blank skärm och fingrarna är stela som pinnar. Alla tankar, funderingar och känslor jag haft är som bortblåsta.
Vad kan man egentligen skriva i en blogg?
Hur mycket av mig själv ska alla få se?

Jag önskar att jag inte behövt växa upp så fort. Jag hade velat vara barn iallafall lite, lite längre. Vuxenvärlden kom som ett hårt slag i ansiktet redan vid 12 års ålder. Jag har förträngt mycket av den tiden, har nästan inga minnen alls. Och när jag frågar mig själv varför, så hittar jag inget svar.
Nu, tio år senare, så mår jag faktiskt bra. Bättre än jag hade kunnat förvänta mig. Jag har fått gå igenom en hel del jobbiga saker på vägen men det känns som att jag är i en bättre period i mitt liv nu, jag har hittat en underbar person att dela mitt liv med. Jag tror inte det går att förklara hur mycket han gjort för mig, han vet nog inte ens om det själv. Men hade han inte kommit in i mitt liv just den tiden han gjorde så hade jag nog fortfarande varit kvar på botten...
Igår var det den 22:a, det är vår dag ;) Vi har nu delat 1 år och 8 månader tillsammans och det har utan tvekan varit den bästa tiden i mitt liv. Jag skulle ljuga om jag sa att vårt förhållande varit felfritt, för det har det inte. Vi har gått igenom saker förhållanden vanligtvis inte går igenom. Det har varit extremt jobbigt i vissa perioder men nu när man kan se tillbaka på de olika händelserna så har det fört något positivt med sig - vi har kommit varandra närmre och vårt förhållande är starkare.
Och så har vi ju lilla Mini - min lilla ögonsten.

De finaste.
Kärlek!