Jag började dagen tidigt idag, dock senare än planerat! Klockan ringde vid sju och vid halv nio hade jag lyckats kravla mig upp ur sängen.. Tog då Mini på en långpromenad runt vår vackra stad och stannade till vid farmors grav. Jag har varit där ganska ofta de sista dagarna, men idag var första gången i dagsljus.. Så idag syntes alla fina blommor klart och tydligt och när jag läste ordet "saknad" över gravstenen fylldes ögonen av tårar.. Saknaden är stor och tårarna gick inte att hålla tillbaka. Men dom förvandlades snabbt till glada tårar. För känner jag farmor rätt hade hon inte velat att vi skulle sörja och gråta för att hon är borta utan skratta och känna lycka för det vi fick dela tillsammans med henne.. Så istället för att gråta så gick jag därifrån med ett leende på läpparna!
Jag sa "jag älskar dig" och jag svär, jag kände hennes kärlek tillbaka <3
