❤

I över tio år har jag befunnit mig i en liten bubbla.. Denna bubbla har nu spruckit och jag måste se verkligheten. Detta har gjort mig avtrubbad och avstängd och jag är halvt-om-halvt inte här... I alla dessa år har jag burit på alla mina tankar och känslor, med vissa få undantag, då jag varit "svag" och visat mig sårbar och öppnat mig och låtit små delar av det rinna ut... Jag bär fortfarande på stora delar av detta själv. Jag är rädd för att det blir verklighet om jag säger det högt. Problemet är bara att det är min verklighet. Oavsett om jag säger det högt eller inte...

Sorry för kass uppdatering. Inläggen har varit väldigt opersonliga och trista den sista tiden men det har sin förklaring. Det är dock inget jag tänker dra upp här... Jag har helt enkelt bara behövt ha lite egen tid och bara vara runt omkring de människor som får mig att må bra..

Solen skiner och jag är ledig och har hittills haft en händelserik och mysig dag så jag borde vara på toppenhumör, men det är jag inte.. Kanske är det gårdagen som spökar? Eller har verkligheten helt enkelt kommit ikapp? Igen. Jag har levt i min lilla lyckliga bubbla nu ett bra tag och allt har rullat på utan några svårigheter, men nu är det något som bosatt sig som en klump i magen igen och tankarna spelar mig ett spratt...