❤

Ja, det är en fråga som jag har gått omkring och funderat på nu på sista tiden. Varför har vi så svårt att vara öppna och ärliga och prata med varandra? Vad är det som gör att vi har så svårt att kommunicera?

Jag har ännu inte kommit fram till något bra svar på den frågan. Men jag vet att jag själv har svårt att öpna upp mig och prata med människor. De peroner som jag känner att jag kan öppna upp mig för och lita på till 100 procent är få, väldigt få. Vilket är lite sorgset. Men sant..
Men jag förstår inte varför?
Vad är det vi är så rädda för?
Vad är det värsta som kan hända?!

Ibland önskar jag inget hellre än att jag vore lite mer som "alla andra". Jag skulle vilja öppna upp mig mer än vad jag gör, men jag vet inte hur, det ligger väl helt enkelt inte i min natur. Enligt mina erfarenheter så har många utav oss svårt att kommunicera. Och många har speciellt svårt för att öppna upp sig och låta någon komma riktigt nära. Man vill inte visa sig sårbar. Man bygger upp murar för att skydda sig mot allt möjligt - alla har vi väl olika orsaker och olika saker vi vill skydda oss själva emot. Och det är inte ofta man släpper in någon innanför de där murarna vi värderar så högt.. Det är hemskt att det har gått så långt att man förknippar sårbarhet och öppenhet med svaghet...

Men det är inte svagt att visa sig sårbar, det är inte svagt att visa sina känslor och våga släppa någon riktigt, riktigt nära. Det är starkt! Det är oerhört starkt och modigt att tillåta sig själv att öppna upp sig och blotta sina innersta och djupaste känslor coh funderingar. Det är starkt att tillåta sig själv att gråta ut i en kärleksfull famn...

Jag hoppas att vi alla är lite starkare nästa år...