är det sant, som dom säger -
- att det alltid finns någon som har det värre?
Det tror jag, absolut! Jag tycker vi har en tendens att förstora upp våra problem.. Visst, alla tar vi saker olika och alla hanterar vi saker på olika sätt. Men varför inte försöka se det positiva istället för att bara fokusera på problemen?! Ta tex alla som beklagar sig över sitt kärlekskliv - alla har vi problem i våra förhållanden, men var istället glad över att du har ett! Var glad att du har någon att älska som förhoppningsvis älskar dig lika mycket tillbaka. Tänk på alla dom som lever ensamma, dom som inte har någon att krypa tätt intill, äta med, sova med, att bara finnas tillsammans eller till&med tjaffsa och bråka med.. Och alla ni som klagar på era föräldrar och er familj - skärp er! Var glada för att dom finns, även om dom är jobbiga och hemska ibland. Tänk istället på dom som inte har sina nära kvar... Jag säger inte att jag aldrig beklagar mig, jag kan klaga som fan vissa dagar men sen tvingar jag mig själv att öppna ögonen och se vad som finns framför mig. Jag har en underbar familj, en fin pojkvän, de bästa vännerna, jag är frisk och jag mår bra.. Vad fan har jag att klaga på - egentligen?! Men jag blir också trött på mitt liv. Vissa dagar vill jag bara krypa ner under täcket och kräkas på allt och alla, och så känner vi nog allihopa ibland. Men vad blir bättre utav det? Varför låter vi saker ha så stort inflytande på oss och vårt liv?
Jag har kämpat och kämpat med detta länge nu. Jag har haft riktigt dåliga perioder i mitt liv och riktigt svarta dagar men på sista tiden har jag försökt se det positiva i allt.. En fin vän har lärt mig att se saker och ting ur andra perspektiv - allt är inte alltid vad det ser ut att vara. Och det är sant! Ge det en chans, ge det en dag och gör som jag har gjort och se det positiva i det negativa. En dag blir till två, två dagar förvandlas till en vecka. Och innan du vet så har en månad gått, och två, tre... Och så har du brutit en ond cirkel, en dålig vana..
Att trilla tillbaka är dock så jävla lätt. Och det är det enklaste valet. Då krävs det ingen kämpaglöd och ingen envishet. Likadant som det är lättare för en alkoholist att ta en klunk ur flaskan än att hälla ut spriten så är det lika lätt för oss att dras tillbaka till det negativa. Men vad är det?! Jo, självbedrägeri.. Kämpa för fan för ditt liv, dina önskningar och ditt välmående för det kommer ingen annan göra åt dig!
Det tror jag, absolut! Jag tycker vi har en tendens att förstora upp våra problem.. Visst, alla tar vi saker olika och alla hanterar vi saker på olika sätt. Men varför inte försöka se det positiva istället för att bara fokusera på problemen?! Ta tex alla som beklagar sig över sitt kärlekskliv - alla har vi problem i våra förhållanden, men var istället glad över att du har ett! Var glad att du har någon att älska som förhoppningsvis älskar dig lika mycket tillbaka. Tänk på alla dom som lever ensamma, dom som inte har någon att krypa tätt intill, äta med, sova med, att bara finnas tillsammans eller till&med tjaffsa och bråka med.. Och alla ni som klagar på era föräldrar och er familj - skärp er! Var glada för att dom finns, även om dom är jobbiga och hemska ibland. Tänk istället på dom som inte har sina nära kvar... Jag säger inte att jag aldrig beklagar mig, jag kan klaga som fan vissa dagar men sen tvingar jag mig själv att öppna ögonen och se vad som finns framför mig. Jag har en underbar familj, en fin pojkvän, de bästa vännerna, jag är frisk och jag mår bra.. Vad fan har jag att klaga på - egentligen?! Men jag blir också trött på mitt liv. Vissa dagar vill jag bara krypa ner under täcket och kräkas på allt och alla, och så känner vi nog allihopa ibland. Men vad blir bättre utav det? Varför låter vi saker ha så stort inflytande på oss och vårt liv?
Jag har kämpat och kämpat med detta länge nu. Jag har haft riktigt dåliga perioder i mitt liv och riktigt svarta dagar men på sista tiden har jag försökt se det positiva i allt.. En fin vän har lärt mig att se saker och ting ur andra perspektiv - allt är inte alltid vad det ser ut att vara. Och det är sant! Ge det en chans, ge det en dag och gör som jag har gjort och se det positiva i det negativa. En dag blir till två, två dagar förvandlas till en vecka. Och innan du vet så har en månad gått, och två, tre... Och så har du brutit en ond cirkel, en dålig vana..
Att trilla tillbaka är dock så jävla lätt. Och det är det enklaste valet. Då krävs det ingen kämpaglöd och ingen envishet. Likadant som det är lättare för en alkoholist att ta en klunk ur flaskan än att hälla ut spriten så är det lika lätt för oss att dras tillbaka till det negativa. Men vad är det?! Jo, självbedrägeri.. Kämpa för fan för ditt liv, dina önskningar och ditt välmående för det kommer ingen annan göra åt dig!
Kommentarer
Postat av: Marlene
Så klokt skrivet min vän! Men på ett sätt är det också bra och sunt att man kan klaga och tycka saker är skit och pannkaka ibland. För när man sedan rycker upp sig och tänker till vad man har, så blir kanske allt så himla mycket mer värt än om man hela tiden går omkring och är halvnöjd. Jag tror nämligen inte man kan vara helnöjd med livet om man inte möter motgångar ibland. Fast självklart ska det vara inom rimliga gränser. Pusss min kloka uggla!
Trackback
