2012.01.08 (en blomma i afrikas öken)

Det finns inte en ynka liten bit av min kind som är torr just nu. Jag grät ögonen ur mig till denna film. Jag grät av sorg, hat och ilska men jag grät även av kärlek till alla kvinnor och barn som drabbats och fortfarande drabbas varje dag. Jag förstår inte hur man kan göra såhär mot ett barn. Sitt egna barn!

När ingen annan visar kärlek, omtanke, respekt och förståelse så är det upp till oss andra här i världen att göra något. Agera. Tänk om det vore du. Eller din dotter! Ett ensamt barns skrik kan lätt tystas ner. Så skrik så högt ni kan. Allihop. Skrik för fan! Skrik!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0