❤

Det här med självförtroende har aldrig varit min starka sida. De som står mig nära vet vad mitt största problem är. De som inte känner mig har ingen aning för jag döljer det så väl! Jag önskar att jag kunde vara stolt över mig själv och min kropp men när man inte ser ut som alla andra, när man inte ser "vanlig" ut så är det svårt. De få gånger jag samlat mod och visat mig så som jag är så känner jag blickarna i nacken och jag kan höra deras kommentarer eka i huvudet (även om det kanske inte alls är så?).

När jag ser en människa "bära upp" något som inte ses som vanligt, när dom går där mitt på stan bland allt folk och skrattar och har roligt med sina vänner eller ligger på stranden och njuter utav solen så önskar jag att jag också skulle våga! Jag är ju som jag är. Jag är född såhär och min familj, pojkvän och mina vänner älskar mig precis som jag är - så varför kan inte jag?

Många av er som läser detta nu undrar nog vad jag egentligen skriver om. Och jag skulle kunna berätta, jag borde berätta. Men jag är inte riktigt där än... Många utav mina vänner, som jag känt i år vet inte ens.. Om en månad åker jag och mamma på solsemester och jag både längtar och våndas. Jag vill inget hellre än att kunna slänga på mig ett par snygga shorts eller en ny bikini och inte bry mig, men känner jag mig själv rätt så kommer jag gömma mig bakom en långklänning eller ett par snygga byxor..

Men någon dag kommer jag väl över det? Kanske när jag slutar jämföra mig själv med alla andra? Varför ska det vara så svårt att älska sig själv?